Jag kommer la ihåg dig, du brukade vara rätt ball Vi brukade springa på varandra, vi brukade ta en kall Fast du ser rätt jävla härjad ut, och det har bara gått något år Men om du fortsatt supa som vi gjorde då, så har väl det satt sina spår Och du står väldigt nära nu, och fan vad du pratar högt Du snackar om hur jävla bra du mår, men jag tror att du är trött Att ta en lugn kväll någon gång ibland, behöver inte vara så dumt För det är klart man gillar öl och sprit, men du kanske borde ta det lugnt Du kanske borde ta det lugnt Du kanske borde ta det lugnt Det är klart man gillar öl och sprit Men du kanske borde ta det lugnt Jag kommer la ihåg dig, du brukade vara rätt skön När vi väntade på insläpp den gången var det gött snack i kön Fast du ser jävligt slirig ut, och truten går i ett Du har fått dålig hy och smalnat av, du kan inte ha haft det lätt Fan vad du skickar dig om läpparna, och du tuggar hela tiden Och enligt vad folk sagt till mig, har du betett dig som ett svin Att ta en lugn kväll någon gång ibland, behöver inte vara så dumt För det är klart man gillar amfetamin, men du kanske borde ta det lugnt Du kanske borde ta det lugnt Du kanske borde ta det lugnt Det är klart man gillar amfetamin Men du kanske borde ta det lugnt Jag kommer la ihåg dig, du brukade vara rätt go Men att du någonsin sagt något vettigt känns nu rätt svårt att tro Du ser jävligt virrig ut, och vad är det för liten hatt Du snackar paisley och konstkollektiv, du verkar ha fått fnatt Fan vad du tjatar om kvarkar och om strängteori Du läser inte rummet alls, du fortsätter att ligga i Att ta en lugn kväll någon gång ibland, behöver inte vara så dumt För det är klart man gillar LSD, men du kanske borde ta det lugnt Du kanske borde ta det lugnt Du kanske borde ta det lugnt Det är klart man gillar LSD Men du kanske borde ta det lugnt

Fastän världen är ett mörker går det lätt att se Att man inte bjuds någon hjälp ens om man bönar och ber Och när man sagt att det räcker, då lastar de på mer Och skammar din reaktion om du blir lite sne Långt nere där på botten är vägen upp så brant Och hoppet är förlorat och själen satt i pant Men trots att det är svårt är skillnaden markant Om man har någon vid sin sida där vid ruinens brant När jag är helt jävla trasig, då är du min vän Och när världen är knasig säger vi ”än sen” Du bistår med en flaska när jag inte har en spänn Sen är vi på våran bullshit igen När jag är utslagen och benen inte bär När jag är övergiven och bara till besvär När ljuset i tunneln uppenbart är en chimär När jag inte är något annat än en svag karaktär När jag är naglad till marken och inte kommer loss När jag är omringad och hela världen vill slåss När de tror att de fått mig att förstå vem som är boss Då skriker vi obsceniteter, för de tar aldrig oss

Jag kryssade en afton mellan krogarna i stan Uppgiven och planlös, mest på slentrian Jag hade gett upp hoppet om att finna någon tröst Men så någonstans där i mörkret så hörde jag en röst Hon sjöng om mörka skogar och om tusen sjöars land Jag rörde mig mot ljudet och hon sträckte ut en hand Jag bjöds på sprit och värme och tänket att nu har det vänt Jag ropade ut att du, du är det bästa som har hänt Hon spelade rock 'n' roll med enkla riff Hade en förkärlek till finsk apteritif Och jag tänkte "det här är för bra för att vara sant" Vi vinglade hemåt i soluppgången Ackompanjerade av fiskmåssången Och det var just där och då som min bubbla sprack Hon sa "tack och hej, kamrat" Och satte sig på elvan Jag stod ensam kvar med en eftersmak Av Marinella

Vi hörs någon gång ibland, stämmer av och det känns bra Och vi säger jämt att snart så får vi ses Men det alltid någon som inte kan, det är alltid samma sak Men jag fattar väl, det är klart att jag gör det Kanske var vi för varann ibland en dålig influens Sena kvällar, så även för min smak Och ska jag tala sant, är det för mycket som jag skäms Men det är smällar, ja det är smällar man får ta En låda vin och en kompis Det var andra tider det Och det är väl inte så konstigt Att vi har glidit mer och mer Men jag kommer ihåg Allting som jag inte glömt Och att det alltid skulle vara vi två Kanske var på förhand dömt Jag har hört att du syns på stan och dricker samma trötta skål På de gator som vi vandrat upp och ner Det är just den slentrian som blev till mer än vad jag tål Men tro inte att jag klandrar dig för det Jag vet att jag blivit skygg, att jag gömt mig på min ö Att jag nu knappt ens hörs av eller syns till Men jag brukade bli trygg så fort jag druckit någon öl Nu är det som kroppen helt glömt av och inte vill